Bengt i koma

En inte särskilt god vän med obegränsat (läs: obefogat) självförtroende. Grillkväll i vanlig mittskånsk villaträdgård. Utspillt öl + elektrisk grilltändare = katastrof.

Kroppen hamnar i koma medan medvetandet ger sig iväg på egna äventyr. Att kunna se utan att själv synas kan inledningsvis verka som en rätt trevlig erfarenhet. Men när man plötsligt råkar få se sådant man absolut inte vill veta något om, vad händer då?

Förräderi och äktenskapsbrott. Utstuderad hämnd. Tomhet.

Och slutligen ett sista val: att gå tillbaka till kroppen på sjukhuset, eller att gå in i ljuset som lyser så vackert i fönstret ovanför altaret i en inte längre existerande klosterkyrka?


Bengt i koma skrevs egentligen bara av en enda anledning: att jag oväntat fick en bättre begagnad laptop av min bror. Plötsligt satt jag där med ett i sammanhanget tämligen potent verktyg, men ingenting att använda det till. Jag var trött på att knåpa ihop musikaliska alster, så varför inte istället göra något jag trodde mig vara bra på? Apropå ogrundat självförtroende.

Resultatet blev min första roman Bengt i koma, full av nybörjarmisstag och olämpligheter som aldrig borde ha gått i tryck, men likväl av en del ansedd som det bästa jag någonsin skrivit. Själv gör jag en helt annan bedömning, vilket är den främsta anledningen till att jag aldrig låtit trycka någon ny upplaga sedan den första om 25 numrerade exemplar tagit slut.

Det finns trots allt en sak som är bra med boken. Den visade nämligen att det går att slutföra ett dylikt projekt helt på egen hand, vilket gav mig mod att redan före boksläppet kasta mig in i nästa historia. Som jag kanske aldrig hade vågat ge mig på om jag haft ens den minsta aning om hur mycket den skulle komma att kosta mig känslomässigt.